måndag 31 december 2007

Reservoir Dogs (1992)

Ett gäng för varandra okända män förs samman för att begå det perfekta brottet. 
Quentin Tarantino är bra på att skriva repliker och skapa originella karaktärer och miljöer, men den här filmen lämnar inte bara tomhet efter sig, utan en äcklig bismak (mest av blod). Visst finns här små guldkorn*, och Harvey Keitel är ju med i filmen, men Tarantino och jag delar inte samma uppfattning om hur man bör spendera en filmbudget - även om den är på "bara" två miljoner dollar. Osäkra ungdomar lärs här att se upp till tuffa amerikanska grabbar som skjuter och knivskär varandra. Ett P.

P

*T ex repliken "My way or the highway"...

Älska dig för evigt (2002)

Dansk dramafilm med regi av Susanne Bier och manus av välrenommerade Anders Thomas Jensen. Otroligt starkt skådespel och dansk dramafilm när den är som bäst. Högsta betyg.

P P P P P

Gladiator (2000)

Det här är ingen vanlig rulle man ska se på video. Ridley Scott har skapat en klassiker för alla tider. Högsta betyg.

P P P P P

Leo (2007)

Josef Fares senaste film är annorlunda mot de av hans filmer vi sett på bio de senaste åren. Det här är ingen lättsmält må-bra-rulle utan en film med ett budskap, och det mot våld. Trots halvtrist scenografi och slentrianmässigt foto en hyfsad film på temat våld och hämnd. Det känns att Josef vill säga oss något. Filmen berör, men långt ifrån på djupet. Tre P:n.

P P P

En sommarsaga (1996)

Fransk dramafilm av Eric Rohmer. Unge Gaspard kommer till en badort för att träffa en tjej. Men mycket snart träffar han en annan flicka. Vem av de två ska han välja?
Rohmer är en mästare i att spegla ambivalens och mänskliga val. En film med en väldigt enkel intrig, och det är just enkelheten som är Rohmers styrka. Filmen lämnar en skön känsla efter sig och får högsta betyg. Ett tips om du känner dig frusen en vinterkväll!

P P P P P

Gråta med ett leende (2004)

Spansk dramafilm på temat dödshjälp. Även om jag inte håller med om budskapet är filmen så otroligt välspelad och välgjord att den får fem P:n. En film som får dig att göra just det titeln säger.

P P P P P

Regi: Alejandro Amenabar

Babel (2006)

En stark dramafilm byggd på parallellhandlingar i olika världsdelar. Särskilt stark är delen från Japan. Fyra P:n av fem.

P P P P

Regi: Alejandro González Inarrit

The Path to 9/11 (2006)

Amerikansk tv-serie i två delar som dramatiserar vad som föregick 9/11-attackerna. Serien är regisserad av David L Cunningham och mycket skickligt fotad och klippt. Hur mycket som är sant och hur mycket som är påhittat vet kanske inte ens manusförfattaren, men helt klart ger filmen ytterligare insikt i vad som egentligen hände den där dagen. Fyra P:n av fem.
P P P P

Efter bröllopet (2006)

Dansk dramafilm om Jacob, som kommer hem till Danmark efter en långvarig vistelse i Indien. Väl hemma blir Jacob bjuden på bröllop, vilket leder till att hans förflutna på ett allt starkare sätt gör sig påmint.

En stark film om familjeband som berör på många plan. Mads Mikkelsen, en av världens absolut bästa skådespelare just nu, kan nog inte bli bättre än så här. Detta med hjälp av begåvade regissören Susanne Bier. Fem P:n av fem!

P P P P P

Michael Clayton (2007)

Intensiv juristrulle om Michael Clayton (George Clooney), anställd som "fixare" på en advokatbyrå, och som i filmen får ta sig an fallet Arthur Edens.
Filmen är komplicerad och kräver (kanske lite väl) stor koncentration, eftersom den inte är klippt kronologiskt. Styrkan ligger dock i trovärdighet och replikmanus, enligt mig. En film man kan se flera gånger och fortfarande ha behållning av. Alltså ser vi fram emot dvd-utgåvan. Fyra P:n av fem.

P P P P

Vikarien (1999)

Kinesisk film om 13-årig flicka som tar över en skolklass men snart tvingas i väg för att söka efter en bortsprungen elev. Sökandet tar tid, men skam den som ger sig...

Filmen är regisserad av Zhang Yimou och är stark i skådespel, handling, miljöer och budskap. En film som lämnar en riktigt lång god eftersmak. Fem P:n av fem!

P P P P P

söndag 30 december 2007

Pusher (1996)

Dansk dramathriller om knarkhandlaren Frank, som dras in i en skuldhärva gentemot lokale knarkkungen Milo.

Pusher, som gjordes av en då mycket ung och oprövad dansk regissör med det komplicerade namnet Nicolas Winding Refn, ger en knivskarpt realistisk inblick i vardagen för en narkotikamissbrukare. Till skillnad mot många andra filmer på temat, som gärna hemfaller åt ytlig action, klichéer och underhållningsvåld, är detta snarare ett ärligt och snarast dokumentärartat sätt att försöka skildra vanliga människor som hamnat snett i livet. Bitvis är miljöerna så realistiska att man faktiskt tenderar att tro att filmen är just en dokumentär.

Pusher lämnar trots sin smutsiga och nergångna miljö och sin hopplösa historia, en glödartad värme efter sig. Frank är verkligen ingen sympatisk typ, ja han gör saker som en del kanske skulle vilja spärra in honom på livstid för (eller ännu värre). Men på något sätt lyckas skaparna av Pusher få mig att känna medkänsla för Frank i all hans utsatthet.

Nästa gång vi hör om en knarkhärva eller narkotikamord kan vi nu föreställa oss en människa av kött och blod bakom rubikerna (eller gallret). En missbrukare som kanske inte heter Frank men något annat vanligt namn.

Vad jag möjligtvis saknar i Pusher är ett försök att skildra hur Franks väg fram till nuet såg ut, något som kanske kunde involvera relationerna till familjen.  Detta gjordes framgångsrikt i danska "systerfilmen" Blinkande Lyktor. Nu får vi endast en kort glimt av relationen till Franks mor.

Mads Mikkelsen i birollen är som vanligt mycket trovärdig. Mikkelsen tillhör den absoluta världseliten i filmskådespeleri, inte minst för sin bredd av karaktärer. Kim Bodnia i huvudrollen är givetvis också mycket stark, men om han är av Mikkelsens kaliber kan jag inte avgöra. Det är helheten i denna film som lyfter den, där trovärdigheten är stor i alla viktiga roller, handling och miljöer. Filmen visar dessutom att en spännande film inte behöver ha en komplicerad intrig.

Jag ger Pusher fyra P:n av fem. En stark dramathriller med sedvanlig, knappt skönjbar, dansk underton av humor.

P P P P

Darling (2006)

Träffsäker mörk satir om unga östermalmsbitchen Eva som tvingas ner till vad hon upplever som samhällets botten, det vill säga Mc Donald's. Också en film om 61-årige Bernhard, skild, arbetslös och skuldsatt.

Michelle Meadows och Michael Segerström är trovärdiga rakt igenom och hela filmen går i underton och underdrift, något som skiljer den från (tyvärr) många andra svenska dramafilmer.

Darling skildrar på en gång curlinguppfostrans konsekvenser, individualismens iskalla baksida och familjens sönderfall i Sverige.

Fotot av Geir Hartley Andreassen är mycket stilrent och tilltalande, kanske med stor hjälp av scenografen Niklas Lund?

Darling är skriven och regisserad av Johan Kling, tidigare känd för bland annat den satiriska och underfundiga svenska tv-serien Spacer.

Åt Darling ger jag fyra P:n av fem!

P P P P