Detta är en "Nya vågen"-film som var "ny" på sin tid men som i dag enligt min mening inte har så mycket att ge som filmupplevelse. Romanen av Dolores Hitchens som filmen baseras på kan säkert ge upphov till en spännande thriller, men det här är varken en thriller eller en tankeväckande dramafilm. Det känns som om några unga grabbar gjorde en film för att ha något att göra, och det var väl ungefär så Nya Vågen uppstod också. Hela filmen andas dessutom en känsla av existensiell meningslöshet och därmed moralisk anarki.
På plussidan har vi trovärdigt skådespel och en uppmaning att gå ut och göra film för sjutton.
Cool är också scenen där gänget oförhappandes dansar på en restaurang. Kanske tog den lika lång tid att repetera som hela övriga filmen? Lite kuriosa är att Quentin Tarantinos filmbolag heter Band Apart, samt att han inspirerats av just danscenen i den här filmen när han gjorde Pulp Fiction. Men det gör inte Band á part bättre. Två P:n av fem.
P P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar